Överdriven tro på tips och tricks för att lyckas bättre!

Råder det en överdriven fokusering på 'förenklade' tricks och tekniker, som exempelvis positivt tänkande, inom coachingen? (Positivt tänkande, ett farligt virus! togs upp i bloggen den 20 juni i år).

För att nå lärande och hållbar utveckling räcker det intre med lite tricks och tekniker som man skall hänga upp sitt liv eller sitt jobb på. För att ett hållbart lärande som leder till utveckling i handling, krävs att vi verkligen lär nytt eller lär om. Att vi re-strukturerar eller omtolkar 'negativa' tolkningar av tidigare erfarenheter om dessa bromsar oss. Visserligen kan användningen av vissa tricks eller tekniker hjälpa oss att få nya erfarenheter, eller hjälpa oss att se att ett annat förhållningssätt eller en annan tankestil, kan hjälpa oss att hantera en situation på ett annorlunda sätt. Det viktiga blir då att detta leder till verkligt lärande, att vi kan översätta eller omtolka tidigare problem situationer till att betyda något nytt... Klarar var och en det på egen hand, eller kan du ha nytta av en coach för att ta reflektionen och lärandet till en ny nivå?

Positivt tänkande, ett farligt virus!

Eller som den amerikanska journalisten och författaren Barbara Ehrenreich uttrycker det i titeln till sin bok: ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. I aftonbladet skriver Monica Gunne att ”Ehrenreich kallar det positiva tänkandet ett ”virus”. Ett virus som svept som en farsot genom det amerikanska samhället och gjort folk mer eller mindre dumma i huvudet”.

Många populärpsykologiska myter, som myten om positivt tänkande, sprider sig och får ofta fotfäste beroende på att vi vill hitta genvägar och enkla verktyg. De som idag provat på och reflekterat över hur orealistiskt ’self-talk’ (att man försöker intala sig något man egentligen inte tror på i grunden) eller positivt tänkande fungerar, formulerar ofta om idén till konstruktivt tänkande, med en inriktning mot att förstärka det man tror på, ett mer realistiskt ’self-talk’. Detta eftersom de upptäckt samma sak som forskarna kartlagt genom att systematiskt undersöka effekterna av förenklade självhjälpsmetoder. Helena Östlund skriver i LevaPS (nr 6 2011) att Idrottspsykologen Magnus Lindwall i sin forskning gällande självkänsla har funnit att ”den desperata jakten på självkänsla är bara ett sätt att blåsa upp sig på konstgjord väg och om man intalar sig att man är bra på något som man inte är, så kommer verkligheten att bita en i baken förr eller senare. Han anser att vi försöker höja upp oss på falska grunder. Flera tunga amerikanska forskare hävdar idag att jakten på självkänsla kan vara skadlig och öka risken för att man exempelvis blir deprimerad eller gör sig omöjlig socialt”.

Anledningen till att jag tar upp detta här, är att det även inom coaching förekommer en del metoder och modeller som är mer av arten populärpsykologiska myter. Det kan med andra ord löna sig att evidensbasera coaching interventioner för att undgå misstag och utveckla coachingen mot ökad professionalisering.