Coaching och mentorskap handlar inte om erfarenhet eller kunskap, det handlar givetvis om erfarenhet och kunskap!

I ett blogg-inlägg har Mie Jernbeck (styrelseledamot i EMCC Sverige, boende i Malmö)  tryckt på vikten av erfarenhet och jag har argumenterat för att vi behöver evidensbasera vår praktik. Det kan tyckas att vi skulle vara av olika åsikter, det är inte fallet. Mie skrev att mentorn vid sidan av sin erfarenhet ”med intresse följt nya och gamla teoretiska modeller för ledarskap- affärs-och organisationsutveckling, är påläst, och har utbildats för uppdragen som mentor eller coach”. Jag skrev att vid certifiering krävs att coachen eller mentorn ”uppvisar bevis på välgrundad kunskap och för de kvalificerade certifieringarna krävs minst 2-års erfarenhet eller praktik”. Både erfarenhet och kunskap är med andra ord av största vikt för den professionella coachen och mentorn.

Jag skall försöka tydliggöra vad jag menar. Vetenskapen ger oss bara svar på vad som fungerar och inte hur det fungerar. Det är det erfarenhetsbaserade tysta kunnandet som hjälper oss att avgöra och bedöma hur vi i praktiken gör i en specifik situation. 

Rushall (2003) visar på ytterligare ett sätt skillnaden mellan ’hitte-på’ och vad en forskningsbas betyder för vår praktik. Rushall har tittat på sport coaching, men jag tycker hans resonemang stämmer ganska väl för hur vår coachbransch ser ut:

Belief-based (sports) Coaching is a common and traditional form of (sports) coaching. Its guides for practices are usually a mix of personal experiences, some limited education about sport sciences, selected incomplete knowledge of current (sports) coaching practices, and self-belief in that how (sports) coaching is conducted is right. The accumulated knowledge of belief-based (sports) coaching is subjective, biased, unstructured, and mostly lacking in accountability. Belief-based (sports) coaching also includes pseudo-scientific (sports) coaching.

Evidence-based (sports) Coaching is a restricted and relatively rare form of (sports) coaching. The accumulated knowledge of evidence-based (sports) coaching is objectively verified and structured. However, evidence-based (sports) coaching principles are developed in a fragmented scientific world. It could be somewhat difficult to gather all the relevant knowledge into an educational scheme.

Att det är svårt att samla all kunskap och forskning i utbildningssyfte, är kanske vår bransch ett levande exempel på. Men det finns undantag, flera universitet runt om i Europa erbjuder idag kvalificerade evidensbaserade utbildningar i mentorskap och coaching på master nivå.

Ett annat sätt att kombinera forskning med erfarenhet, är att reflektera över våra erfarenheter, med teori och forskning som spegel till dessa. Eller att lära sig mer om teori och forskning med syftet att omsätta dessa i en levande praktik, och reflektera över hur det fungerat, vad man lärt sig genom att omsätta teorin i praktik. En praktik satt under reflektionens förstoringsglas skulle vi kunna kalla det.

Det är just en sådan skriftlig reflekterande praktik som idag krävs av EMCC:s EIA certifierade professionella coacher och mentorer. Både som en del av deras praktik som professionella coacher och mentorer. Det är också sådana skriftliga reflektioner som är en stor del av certifieringsprocessen. Det intressanta med detta är att det är förvånansvärt lärorikt att genomgå denna process, mycket för att man själv går igenom och reflekterar över sin egen kunskap om teorier och modeller, och hur man använder det man lärt sig. Samt utvärderar vad som egentligen fungerat och inte fungerat. 

Ännu intressantare tycker jag är att denna typ av reflektioner gör att vi faktiskt kan utveckla vårt omdöme och vår intuition. Ni minns säkert Mie´s inlägg om omdöme under hösten, där hon reflekterade över detta begrepp och hon skrev: ”Jag saknar samtalet om omdöme”. Inom yrkeskunnande forskningen förs intensiva samtal om just omdöme (Linné universitetet, yrkeskunnande och bildning). I Dialogseminarier® möts personer inom en profession och inom olika professioner och reflekterar över sina erfarenheter (i skrift och tal). Om hur olika dilemman lösts med syftet att genom exempel få syn på mönster som ger oss en inblick i varandras implicita eller tysta kunnande. Hur vi använt vår intuition och vårt omdöme. Ett resultat av detta har varit att vi deltagare fått bättre syn på vårt kunnande och samtidigt utvecklat både vår intuition och vårt omdöme. Precis samma sak skedde genom certifieringsprocessen, i varje fall för mig. Vill du utforska mer om vad du kan och samtidigt utveckla ditt eget kunnande och omdöme? Kanske är det då dags att börja fila på din EIA...

Är coachingvärlden för teknik eller övningsinriktad?

I många av de coachutbildningsprogram som erbjuds tränas coacherna i ett antal tekniker och övningar. Att röra sig mellan olika platser/stolar för att byta perspektiv, eller att genomföra någon mer eller mindre realistisk tankeövning för att bryta tankemönster.

Vad vet vi egentligen om vad en del av dessa övningar leder till eller inte? Är en stor del eller ett fåtal av dessa övningar evidensbaserade?

Kanske kan vi finna evidens till en del av dessa inom olika teoribildningar som lärstilsteorin, eller andra kunskapsteorier. Frågan är kanske mer om de som designat övningarna överhuvudtaget tittat på några teorier. Vilket är mycket möjligt, det är också lika möjligt att övningarna mer är skapade i en kreativ välmening. Det kan också innebära att vissa övningar faktiskt inte har någon effekt, eller t.o.m. kan orsaka negativa effekter.

Kan det rent av vara så att många/vissa coach inriktningar är för starkt orienterade mot att snabbt lösa/skapa förändring och därför skapat/utvecklat tekniker och övningar som 'påstås' uppnå detta...?

Motsatsen presenteras också inom vissa skolor. Schein (ej en coaching skola, men det finns mycket att hämta i form av teoribildning att grunda coaching på hos Edgar Schein) beskriver sitt sätt att föra samtal som 'humble inquiry', där frågorna är utforskande och leder till lärande och utveckling (någon som känner igen dessa två begrepp som grundläggande för en coaching intervention?).

Det kanske är dags för en förstärkning av en coaching inriktning utan en massa 'nonsens'... utan 'tricks och tekniker'... En inriktning där det är det utforskande / motiverande / uppskattande samtalet som är i fokus.

Det är också tre inriktningar som det finns både rikligt med forskning och teoribildning runt... (exploratory research, motivational interviewing, appreciative inquiry)

Positivt tänkande, ett farligt virus!

Eller som den amerikanska journalisten och författaren Barbara Ehrenreich uttrycker det i titeln till sin bok: ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. I aftonbladet skriver Monica Gunne att ”Ehrenreich kallar det positiva tänkandet ett ”virus”. Ett virus som svept som en farsot genom det amerikanska samhället och gjort folk mer eller mindre dumma i huvudet”.

Många populärpsykologiska myter, som myten om positivt tänkande, sprider sig och får ofta fotfäste beroende på att vi vill hitta genvägar och enkla verktyg. De som idag provat på och reflekterat över hur orealistiskt ’self-talk’ (att man försöker intala sig något man egentligen inte tror på i grunden) eller positivt tänkande fungerar, formulerar ofta om idén till konstruktivt tänkande, med en inriktning mot att förstärka det man tror på, ett mer realistiskt ’self-talk’. Detta eftersom de upptäckt samma sak som forskarna kartlagt genom att systematiskt undersöka effekterna av förenklade självhjälpsmetoder. Helena Östlund skriver i LevaPS (nr 6 2011) att Idrottspsykologen Magnus Lindwall i sin forskning gällande självkänsla har funnit att ”den desperata jakten på självkänsla är bara ett sätt att blåsa upp sig på konstgjord väg och om man intalar sig att man är bra på något som man inte är, så kommer verkligheten att bita en i baken förr eller senare. Han anser att vi försöker höja upp oss på falska grunder. Flera tunga amerikanska forskare hävdar idag att jakten på självkänsla kan vara skadlig och öka risken för att man exempelvis blir deprimerad eller gör sig omöjlig socialt”.

Anledningen till att jag tar upp detta här, är att det även inom coaching förekommer en del metoder och modeller som är mer av arten populärpsykologiska myter. Det kan med andra ord löna sig att evidensbasera coaching interventioner för att undgå misstag och utveckla coachingen mot ökad professionalisering.

Evidensbaserad coaching handlar inte bara om att använda teorier!

Först av allt vad betyder baserad på? Baserad på betyder att vi utgår från en teori i en coaching intervention, inte att interventionen är lika med teorin. Vid ett seminarium med en professor från USA frågade jag: det är oerhört intressant att se att ni har funnit att de mer framgångsrika utövarna inom ett område är mer optimistiska än de som inte lyckas väl. Men vad säger detta evidens om hur vi kan coacha någon att bli mer optimistisk? Professorns svar var: forskningsresultatet visar bara hur det förhåller sig, för att kunna använda denna kunskap kan vi bara luta oss mot vår erfarenhet, dvs. det tysta kunnande vi utvecklat genom vår praktik.

Teorin eller evidensen ger med andra ord inga svar på hur vi kan praktisera, när vi baserar vår coaching på evidens så är det bara det vi gör, dvs. baserar vår intervention på evidensen. Vi utgår med andra ord från en teori eller forskningsresultat, eller vad det resultatet låter oss veta, men hur vi skall använda denna kunskap bygger på vårt erfarenhetsbaserade tysta kunnande, våra färdigheter och förmågor som coach.

Teorin fyller ändå en viktig funktion eftersom den kan ge oss en massa grundläggande kunskap som gör att vi inte behöver uppfinna hjulet på nytt. Den teoretiska kunskapen kan också fungera som kritiker och korrigera en del av de antagande vi gör som inte är tillräckligt välgrundade, och där vi inte har tillräckligt med erfarenhet eller kunskap.

Teorin ger oss också struktur och kan hjälpa oss att mer medvetet reflektera över vad vi gör och hur det fungerar. Förhoppningsvis leder det i sin tur till att vi utvecklar vår kunskap, både vår påstående kunskap och vårt tysta kunnande.

Tyst kunnande:

Förutom omdömet är förtrogenhetskunskap (kännedom om de exemplariska problemlösningarna inom ett område, en erfarenhetsbaserad kunskap av analogisk natur) och färdighetskunskap (att träna upp en förmåga genom repetition) väldigt viktiga i praktiken.

Alla de nämnda kunskapstyperna utgör olika aspekter på tyst kunnande.

Ref: Kjell Johannessen (1999).

Mer om tyst kunnande hittar du på:

http://www.workinglife.info/2eomtale.aspx?itemID=322

http://granum.uta.fi/granum/kirjanTiedot.php?tuote_id=13102

Är din coaching evidensbaserad?

För att öka professionaliseringen av coaching och mentoring behöver vi förstå vad evidensbaserad coaching innebär (detta var ett av ämnena på EMCC:s kvällsseminarium den 9 maj i Stockholm, nya seminarier i höst, se länken).

Evidensbaserad coaching grundas på bästa tillgängliga kunskap i form av vetenskaplig teori och beprövad erfarenhet, coachens formella kunskaper och erfarenhetsbaserade tysta kunnande, samt klientens situation och förutsättningar. Att lyssna på klienten och använda vårt bästa omdöme grundat på vår erfarenhet för att hjälpa klienten att på bästa sätt hitta lösningar, utifrån dennes situation och förutsättningar, är ofta mer självklart än vilken teori vi grundar våra coaching interventioner på.

Vilka teorier grundar du din coaching på?

Mvh Po Lindvall