Hade Djingis Kahn en coach?

Det var en fråga jag fick anledning att fundera över efter några dagar och nätter i en mongolisk jurta. Djingis Kahns livsverk blev till det största rike världshistorien har upplevt. Kan man skapa det utan att ha en coachande ledarstil och själv luta sig mot rådgivare, mentorer och coacher?

Djingis Kahn såg dagens ljus någon gång mellan 1155 och 1167 som son till en nomadhövding. Han blev tidigt faderslös och sägs ha levt ett äventyrligt och upproriskt ungdomsliv. Tidvis som ”laglös” gömd i bergstakterna i norra Mongoliet. 

Han lyckades med, i slutet av 1100-talet, att ena Mongoliets stamhövdingar. Få till stånd ett mongoliskt rike och själv utses till kung.

Med sina krigare, kända för uthållighet och små snabba hästar, började Djingis i början av 1200-talet att erövra grannländerna. Det sägs att hans motto var; ”de som inte är med oss är emot oss”. Redan efter några decennier härskade han över ett rike som sträckte sig från Kaspiska havet i sydväst till japanska havet i öster.

Det är lätt att påstå att Djingis naturligtvis slog ihjäl de som stod i vägen för honom. Men jag har svårt att tro att det är så enkelt. Och man har också alltmer börja inse att de islamitiska historieskrivarnas berättelser om Djingis grymhet är överdrivna. Hur kan annars en nomadhövding med några 10-tusen beridna soldater erövra ett så stort område?

Några förklaringar kan vara den utvecklade disciplin som Djingis hade bland sina medarbetare. Inte då bara militärt utan också administrativt. Han sägs ha varit ett organisatoriskt geni och hade en förmåga att utnyttja såväl etiska som kulturella skillnader. Därigenom fick han bland annat tillgång till den administrativa kultur som uigurerna var kända för. Djingis hade också en förståelse och tolerans för religiösa olikheter.

Kommunikation tycks ha varit en annan stark sida. Det sägs att grunderna till ett modernt postväsen utvecklades under den här tiden. Genom att inrätta poststationer och ett nät av hästburna ordonnanser kunde meddelanden snabbt distribueras över det enorma mongoliska riket.

Djingis ledarstil byggde på en stark vänskap och lojalitet. Det sägs att han alltid gick att lita på. Med dagens coporate-bullshit-språk så ”levererade” han. Hans förmåga att se behovet av att utveckla handel och jordbruk gjorde honom förmodligen populär även bland folket.

Mycket tyder på att Djingis hade tillägnat sig ett coachande förhållningssätt. Kommunikationen, förmågan att släppa fram olika kulturer samt tydligheten.

Djingis hade också en förmåga att omge sig med rådgivare. Mentorer fanns redan på den här tiden och kanske det bland mentorerna fanns de som tillämpade ett coachande förhållningssätt? Säkert!

Varför detta mongoliska imperium bröts sönder kommer jag att reflektera över i en senare blogg. Någon idé?

Lars-Olof Tunbrå, vise ordförande marknad och ekonomi, EMCC Sverige