DN:s artikelserie om coaching får mothugg!

Några av de som yttrat sig om artikelserien på ett välinformerat sätt är Hans Loord och Carl Sjöström (följ länkarna för att se vad de skrivit).

Kommentar till Hans Loords blogg (också infört som kommentar i Hans blogg):

Tack Hans för ett välformulerat inlägg.

Som professionell coach, vice ordförande i EMCC och involverad i EMCC:s certifieringsprocesser, ser jag det samtidigt som viktigt att ta all kritik mot vår profession på största allvar. Mycket för att det på marknaden finns ett antal coacher med inadekvat utbildning, coachutbildare som lär ut ovetenskapliga och t.o.m. farliga coach övningar eller interventioner (mer om det bl.a. på ett blogginlägg på: http://emccsweden.blogspot.com/2011/06/positivt-tankande-ett-farligt-virus.html).

Arbetsförmedlingens upphandling av coaching är också intressant att skärskåda. Är det verkligen coaching AF upphandlat? Är det inte snarare expertis i CV-skrivande och jobbsökande som upphandlats? Med andra ord jobbkonsulter eller jobbsökarrådgivare...

Okunniga jobbcoacher har orsakat mer stress för vissa arbetssökande!

Okunskap, icke evidensbaserad eller populärpsykologisk grund till coaching insatser kan som framgår av en artikel i DN (20 okt 2011) leda till negativa effekter för den som blir coachad. Det leder i det här fallet också till negativa effekter för de coacher som jobbar professionellt med coaching och baserar sina interventioner på evidens och beprövad erfarenhet.

Det blir med andra ord allt viktigare för coacher att både tillhöra en professionell branschorganisation, där kravet är att följa en etisk kod, och ha en oberoende vedertagen coach certifiering. Delvis för att öka den egna trovärdigheten, men också för att det som certifierad coach krävs genuin kunskap och erfarenhet, samt att coachen kontinuerligt deltar i handledning och vidareutbildar sig.

Att ta coaching yrket på fullaste allvar och vara medelm i en oberoende branschorganisation, följa en etisk kod och certifiera sig kan förhindra att vi blir sammanblandade med den typ av okunnighet som kan leda till följande upplevelser för en klient:

– Coachen tipsade mig då om att pigga upp mig genom att köpa lite nya kläder. Då började jag faktiskt skratta, det var så absurt.

– Hon sa: ”Hur tror du att du ska få jobb om du är sådär paranoid? Du måste söka hjälp!” Hon var alltså beredd att hellre sätta en sjukdomsstämpel på mig än att berätta sanningen, säger Katarina.

– Baksidan med att sälja coachning är att coacher är så indoktrinerade i det de säljer; det blir som en religion. En bilförsäljare kan acceptera att köparen inte vill ha hans bil eftersom den är fel för just den personen. Men många av coacherna kan inte föreställa sig att det de tror på är fel, säger Katarina.

– Meningen är att coacher ska avbryta om någon verkar må dåligt psykiskt, och hänvisa till psykolog. Fast jag tvivlar starkt på att en coach kan avgöra om någon är självmordsbenägen, deprimerad eller manodepressiv.

(Även om coacher inte arbetar med terapi, behöver professionella coacher en klinisk orientering för att kunna avgöra om någon mår så dåligt som beskrivs ovan.)

– Egentligen är väl inte coacher ute efter att lura någon. De tror verkligen att de gör gott. Men många har en försäljarmentalitet och påfallande ofta har de en bakgrund som säljare.

Hela DN artikeln hittar du på: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/jobbcoachen-gjorde-arbetslosa-katarina-mer-stressad

Fastighetsbyråns köpcoacher ytterligare ett bevis på att vi lyckats göra termen coach populär!

Bästa Fastighetsbyrån. Är era köpcoacher, coacher eller experter?

Det framgår ganska tydligt att de är experter: "Med en personlig köpcoach från Fastighetsbyrån får du professionell rådgivning under hela köpprocessen" (fastighetsbyrån.se).

Varför inte kalla dom rådgivare, eftersom det är råd vi kan behöva om vi inte har erfarenhet av bostadsköp?

Det är intre helt lätt att bryta igenom med information om vad professionell coaching står för, då de flesta experter idag gärna vill kalla sig coacher.

Frågan är om vi kan ta till oss äran för att coach termen är så populär att använda för både det ena och det andra området...?

Överdriven tro på tips och tricks för att lyckas bättre!

Råder det en överdriven fokusering på 'förenklade' tricks och tekniker, som exempelvis positivt tänkande, inom coachingen? (Positivt tänkande, ett farligt virus! togs upp i bloggen den 20 juni i år).

För att nå lärande och hållbar utveckling räcker det intre med lite tricks och tekniker som man skall hänga upp sitt liv eller sitt jobb på. För att ett hållbart lärande som leder till utveckling i handling, krävs att vi verkligen lär nytt eller lär om. Att vi re-strukturerar eller omtolkar 'negativa' tolkningar av tidigare erfarenheter om dessa bromsar oss. Visserligen kan användningen av vissa tricks eller tekniker hjälpa oss att få nya erfarenheter, eller hjälpa oss att se att ett annat förhållningssätt eller en annan tankestil, kan hjälpa oss att hantera en situation på ett annorlunda sätt. Det viktiga blir då att detta leder till verkligt lärande, att vi kan översätta eller omtolka tidigare problem situationer till att betyda något nytt... Klarar var och en det på egen hand, eller kan du ha nytta av en coach för att ta reflektionen och lärandet till en ny nivå?